Kejsarens nya kläder

Psst!
Är det ingen som märker det??
Det är ju uppenbart! Alldeles tydligt!
Inget tvivel om saken! Kristallklart för böveln!

TV gör oss dumma!!

Författaren till detta inlägg tillhör TV-generationen.
Under min uppväxt under det glada 80-talet talades det mycket om videovåld, om hur farligt det var med att använda TV som barnvakt och alla de hemska effekter som detta bar med sig. En förlorad generation. Men ännu så länge har jag inte dödat någon, inte våldtagit någon, inte misshandlat någon, inte börjat med droger, inte fallit offer för alkoholism, inte ens lite..

Jämför 5 myror med Teletubbies.
Problemet är att TV-kanaler idag inte gör program för att berika tittaren utan för att sälja tvättmedel, acnemedel, sköljmedel, antirynkkrämer, mystiska träningsredskap och märkliga ordleksprogram. Allt för ett syfte; att tjäna pengar.

Ordleksprogram är intressant förresten..
"Här har vi ett ord där bokstäverna står ´huller om buller´."
Så läser man: Salmonalle. Hmm...vad kan det vara..?
Eller "microvågsgnu".
Och ändå är det alltid någon som gissar fel.


Säga vad man vill om statlig television och TV-licenser, men de program som gjordes under 80-talet hade i alla fall ett syfte. Påverkan. Inte förströelse och fördummande som det handlar om idag.

Det är mer än man kan säga om dagens fria TV-medier.
Och det som är värst av allt är att vi alla inte säger ifrån utan zappar igenom alla kanaler och sedan väljer det som är bäst av skiten.
Av de 10 kanaler som finns i ett vanligt kabelutbud borde det finnas Något att bli berikad av.

Ullared, Paradise Hotel, Mammas pojkar. Allvarligt talat. Är vi grönsaker? Har vi inga krav alls? Det har ju till och med grönsakerna...

Sluta aldrig lägga av att låta bli - Gör något!

En obekväm sanning

Nej då, du kan tagga ner.

Ty detta inlägg handlar inte om klimatproblemen eller invandrarfrågan.
Inte om arbetslösheten eller skupelfria 40-talister med miljonbonusar.
Inte om det kapitalistiska oket som i stundande jultider ligger över oss som en stor blöt filt eller om missnöjda ungdomars fullständiga oförmåga att organisera sig och rikta sitt missnöje och sin vrede Uppåt, mot makten, istället för mot varandra.
Inte ens om gatuvåldet, plågsamma djurtransporter eller hur vi behandlar våra gamla.
Det finns så många andra bloggar som avhandlar dessa ting och med långt smartare formuleringar och fyndiga poänger än jag någonsin skulle kunna åstadkomma.

Nej, den obekväma sanning som det handlar om låg i att jag på något obegripligt sätt lyckats få med en socka i byxbenet när jag tog på mig mina byxor igår morse.
Hur den hamnat i mitt byxben är fortfarande en gåta även jag har mina aningar. En något större gåta är hur jag lyckades att undgå dess närvaro under hela morgonen.
Man skulle kunna tro att en socka i brallorna skulle kännas en smula obekvämt och att detta borde upptäckas relativt omgående.

Döm om min förvåning..

Denna socka ville dock inte ge sig tillkänna förrän ungefär halvvägs till skolan då den yrkade på min uppmärksamhet genom att börja skava i mitt vänstra knäveck.
Modet var emot mig också. Smala byxor gör att man inte kan leta med handen upp längs byxbenet för att åtgärda problemet. Detta var den enda alternativa vägen att fixa hela saken då jag på intet sätt har någon ambition att knäpp upp och börja treva. Jag misstänker att detta strider mot minst en lag för att inte tala om vanligt folkvett.

Intrigen tätnar..

Jag ska inte förneka att det kändes Lite häftigt när jag på stadens huvudgata på bästa Joey Labero-manér drog sockan ur kläderna och stoppade den i väskan som om inget hade hänt. Till många morgontröttas förvåning.

Detta kanske säger mer om Mig och mitt sätt att hantera kläder snarare än om smala byxor och förrymda sockar men det kanske förgyller någons vardag att slippa tänka på alla allvarliga och pretentiösa saker som vi ständigt tvingas ta ställning till i vårt samhälle.

En förrymd socka - en obekväm sanning

Kollektiv sanning

Jag har kommit fram till att det finns flera typer av sanningar.
Det finns den Ultimata Sanningen som är Evig och som vi alltid har tillgång till. Som en form av sista utväg.
Men det finns också en kollektiv sanning. Detta är en sanning som vi själva skapar och intalar oss är rätt och sant.
Denna typ av sanning är vanlig inom extrema politiska eller religiösa samfund där någon dikterar för andra vad som ska vara den enda rätta vägen till en eventuell förbättring.
Det man däremot ofta missar är att förklara Vem eller Vilka som förbättringen tillfaller och vilket pris det har.
Det är intressant att se hur vi tänkande individer kan göra varandra korkade i grupp.

Min erfarenhet säger dock att om man måste vända och vrida på faktorerna och motivera för sig själv för intala sig att det man gör är Rätt, så är det oftast inte just det. Rätt.
Man kan fila på en pusselbit hur mycket man vill för att få den att passa in på fel ställe men det har ett pris:
Pusslet kommer inte att visa rätt motiv. Handling och konsekvens.

Visst kör vi i diket ibland. Med moralen, etiken, kärleken mot våra medmänniskor och allt det där.
Hoppas bara vi lär oss någon gång.
Mänskligheten är ju trots allt bara ett par hundra tusen år gammal.

Tribute to Bill Hicks

Så kom även jag fram till det stadium då man snubblar över någon klipsk persons tankar och funderingar som sätter ord på ens egna frustration.

Håll i hatten och fundera ett tag över det här.
Det är ett citat från en insiktsfull modig komiker som dog på tok för ung, Bill Hicks

"The world is like a ride in an amusement park. And when you choose to go on it you think it’s real because that’s how powerful our minds are. And the ride goes up and down and round and round. It has thrills and chills and it’s very brightly coloured and it’s very loud and it’s fun, for a while. Some people have been on the ride for a long time and they begin to question: “Is this real, or is this just a ride?” And other people have remembered, and they come back to us, they say, “Hey, don’t worry, don’t be afraid, ever, because this is just a ride.”
And we kill those people.

It’s just a ride and we can change it any time we want. It’s only a choice. No effort, no work, no job, no savings and money, a choice, right now, between fear and love. The eyes of fear want you to put bigger locks on your door, buy guns, close yourself off. The eyes of love instead see all of us as one.

You know all those trillions of dollars we now spend on nuclear weapons and war against terrorism? What if we spent it on clothing and feeding the poor of the world wich we could do many times over, not One human being excluded.. not One.
And then we together as one race explore both inner and outer space together.
In peace, for ever"

/Bill

Tanken om den fria viljan

Idag är jag lite gnällig.

Jag har fastnat i en existentiell frågeställning.

Det kan bero på att jag lever på ingenting och började mitt sommarvikariat på mitt gamla jobb idag.
Jag tycker inte om mitt gamla jobb men trots det är jag tacksam att jag kan jobba där i sommar.
Vilket på något sätt får mig att må ännu sämre. Jag är tacksam för att få jobba på ett jobb som jag inte gillar.

Det är tufft att vara idealist när man är i händerna på de som sitter på makten - pengarna.

Är pengar lycka? Jag vägrar tro det. Ytterligare ett ideal som jag har. Detta till trots så kan jag inte neka till att jag hade varit lite gladare om jag hade haft några hundra mer på banken så jag slapp äta Eldorado köttbullar.

Mikael Wiehe skrev en gång i en av sina sånger - "Ska jag sälja mig för pengar så ska jag ha vad jag är värd"

Den meningen återkommer i mina tankegångar. Det låter som någon som svikit sina ideal. Eller gör det?

Får inte ordning på det.

Det finns dock fördelar med ett jobba man inte gillar: Jag slipper svälta och jag blir jävligt motiverad att fortsätta i skolan.
Detta är för övrigt sista sommaren jag jobbar har jag bestämt. Jag har inte haft semester på 8 år har jag räknat ut. Har alltid varit behovsanställd och inte haft någon semester eller så har jag studerat och varit tvungen att jobba under sommaren.
Men detta ska bli den sista.

Jag har en dröm om att sitta på en bergssluttning i Toscana och dricka obscena mängder rött vin i skuggan av olivträden och bara skriva halvbra poesi om livets tillkortakommanden och vedermödor, men också om solens läkande kraft, vinets sötma och tron på en bättre värld.

En värld med andra, nya ideal.

Det ska jag göra mina framtids somrar.

Är rökning en rättighet eller bristande hänsyn till sin omgivning?

Läste idag (förvisso i aftonbladet så det kanske inte är sant) att rökning ska förbjudas för kommunalanställda.
För att citera Gert Fylking: Äntligen!

Jag är inte någon förbudförespråkare i vanliga fall. Jag tycker folk ska få bestämma så mycket som möjligt själva. Saken är att rökare som jag kommit i kontakt med har väldigt svårt för att respektera att jag och andra inte röker. Faktum är att jag tycker att det är ganska osmakligt. Det luktar illa och sätter sig i kläderna. Dessutom gillar jag syre framför koldioxid och tjära.

Dessutom tycker jag att rökares argument är oerhört svaga.
"Det är mitt val, jag bestämmer" - Ja, för du är ju ingen slav under din drift.
"Jag kan ta 10 minuters rökpaus varje timme för jag betalar så mycket mer i skatt" (Har faktiskt fått höra det) - Obegripligt argument. Jag har arbetat med sådana människor. 10 minuter en gång i timmen under en åtta timmar lång arbetsdag är 80 minuter. 1 timme och 20 minuter per dag som Jag som ickerökare måste täcka upp för och dessutom göra mitt eget jobb. Drygt sex timmar i veckan, 24 timmar varje månad. Betalt.
Man måste någonstans fråga sig Är det rättvist?
Ska jag göra ditt arbete så du kan tortera de där böcklingarna du kallar lungor ett tag till?

Och när ska det vara en rättighet att förstöra luften för andra?
Ska inte jag som inte röker ha rätt till frisk luft?
Eller i alla fall så frisk den nu kan bli

Dåligt men ska bli bättre

Jag är verkligen kass på att uppdatera min blogg. Jag lovar att det ska bli bättre.

Har ni läst det förr? Det borde finnas en färdig mall i bloggen för det så folk slapp skriva det.

För alla er som mot all förmodan skulle följa den här bloggen och är intresserade så kan jag tala om att jag för närvarande är i Göteborg och gör min LIA på ett utbildningsföretag med konsultverksamhet riktat  mot medarbetarskap, facilitering, förändringsprocesser och konsultation. Det tog ett tag att finna detta företag men det har varit Exakt det jag letat efter så jag kan inte vara annat än glad för mitt val och min envishet. En sak är dock klar, till nästa LIA ska jag ute i betydligt godare tid. 

Göteborg är en alldeles förbannat trevlig stad och jag kan mycket väl tänka mig att flytta hit efter skolan. Det som jag saknar är förstås mina vänner och familjen och framför allt mina katter som fått bo kvar i Karlskrona. Jag sover på en madrass på ett golv vilket inte är det bästa för min rygg. Jag är inte direkt ett praktexemplar av mänskligheten och kotorna i rygg och nacke är stelare än vanligt varje morgon när man reser sig. *snap, cracle, pop* som flingreklamen.. Men jag klagar inte så högljutt. Staden Göteborg och människorna i den väger upp alla oegentligheter och jag hoppas att lite av den positiva anda som finns i denna stan klibbar fast så jag kan plocka med mig det hem till Blekinge och Karlskrona. Alla vet att det behövs för helvete vad negativa vibbar som genomsyrar den stan! Ett under att det händer nåt över huvudtaget. Tycker ni jag är orättvis? Jag kan bevisa det. Gå in på www.blt.se och kika en gång. Det är inte artiklarna eller journalisterna i sig som är tråkiga även om även de kvalar in. Det jag syftar på är i synnerhet kommentarerna skrivna av lokalbefolkningen. Det finns ALLTID någon tråkig jävel som har något tråkigt att säga. Oavsett vad artikeln handlar om. Some one needs to get laid. Då kanske alla blivit lite gladare. Ibland undrar man hur karlskroniter över huvud taget blir fler. 

Men nu gnäller du ju själv Mattias, är det säkert någon som tänker. Och ja, det kan du hoppa upp och slå ihop dina små piffiga skinkhalvor på att jag gör! För det ÄR skillnad och jag märker den obarmhärtigt väl när jag är borta från stan ett tag. Ska bli intressant att se om jag får medhåll.

Snart kommer jag hem igen och då är det gitarrspel, rödvinsskrål och grill som gäller. 

Vilka är på? 

Tills vi ses igen!

Intervju imorgon

Sanningens stund är kommen. 

Imorgon ska jag på en intervju till på ett företag som arbetar med organisationsutveckling.

Jag har läst mycket om dem och allt verkar alldeles förbannat bra och precis vad jag letar efter.

Framför allt så är de intresserade av att ta emot praktikanter. 

Hoppas det går vägen.

Ännu så länge är jag obehagligt  lugn.

En knut

Nu får den här praktiksituationen se till att lösa sig.
Den där knuten i magen börjar bli på tok för stor att ignorera.

Söker praktik

Sökes:

Stimulerande praktikplats med utvecklingsmöjligheter i 12 veckor.

Pyramidhierarki undanbedes vänligt men bestämt.

Finnes: 

Rökfri, drogfri, ansvarstagande 30-åring med förkärlek till film, musik, presentationsteknik, och mörk choklad. 

Har egen bil och körkort. Kan börja igår.

Låter detta lockande? I'm good people.

Mac-ägare

Alltså nä, jag har inte hoppat av skolan och börjat kränga bensin, dyrt godis och dålig mat.
Jag har konverterat.
Jag har skaffat mig en mac-dator.
Har aldrig haft en innan och har ingen aning om hur den fungerar, men under de dagar jag haft den så har vi kommit att bli riktigt bra vänner. Inga omstarter, uppdateringar, blåskärmar eller viruskontroller. Bara en helt ny värld att lära sig..
Men det ska gå!

Kan ni säga PANIK, pojkar och flickor?

Japp, den börjar komma smygande nu.
Paniken.
Praktik-Paniken.
I slutet av månaden ska vi ut på praktik i nästan tre månader och jag har knappt några leeds på en plats att ha mitt internship på.
Alla ställen jag kollat upp har avböjt och orden "nej" och "tyvärr" börjar bli mer än lovligt tröttsamt att höra.
Har övergett min orginalplan och börjat kika på andra branscher med en mera lukrativ framtidstro. Jag kanske rent av kan få en drömplats inom videoproduktion så man får visa framfötterna där också och kanske får glädje av mitt filmintresse.

Cit.
If you're good at something, don't do it for free. (Gissa Filmen!)

Men jag har beslutat mig att inte låta paniken ta över mitt rationella tänkande.
Jag tänker hitta en bra plats och det kommer bli alldeles förbannat bra också.
Oavsett hur lite tid jag har att hitta den.




















Sug på den.
Klockjävel.

Och där faller ännu ett år..

..sönder till små minnen.

Idag fyller Mattias 30.
Det är den klassiska krisperioden och jag har ingen kris men jag skulle ljuga om jag sa att allt är som vanligt.
Jag trodde inte det skulle kännas så värst annorlunda, men faktum är att det gör det.
Saker blir aldrig som det varit och jag tror det är just det som är grejen.
Nuet och Framtiden är ett bra ställe. Det förflutna är bara en parentes.

Faktum är att jag rekommenderar alla att fylla 30.
Det är sweet. I alla fall för mig.

Och där faller ännu ett år
spricker upp och försvinner
men av dagarna som går
ska jag fylla varje timme...
speciellt och alldeles särskild

Kent - Thinner

Må väl

Brinn pengar, Brinn!

CSN är fienden.
Det är sant. Jag har själv talat med dem. Pur ondska rakt igenom med en förklädnad av snäll tant som ger fattiga barn småslantar om de varit duktiga i skolan.
Men som alla instanser i vår svenska byråkrati är de fast beslutna om att eventuella fel i 100 gånger av 100 ligger hos studenterna.
Sensmoral av detta; man ska inte vara för tidig när det gäller intyg till till CSN, inte heller ska man vara för sen. Det gäller att finna den korta tid då de vill HA intyg. Då ska man passa på.

Jag har inte fått några pengar sedan 25:e november och som det ser ut nu så kommer jag inte få några förrän den 26:e januari. 10 dagar senare än planerat. Som väl är så jobbade jag ett par dagar i december månad så jag kan betala de inkassokrav som börjat trilla ner på hallmattan.

Det är ingen bra dag idag. Är en smula hatisk faktiskt.
Men imorgon kommer en ny dag.

Då jävlar.

Slut på lugnet.

Så var det dags att köra igång med en ny modul med ny energi.
Tyvärr droppade energin markant redan efter någon timme. Det där med koncentration är knepigt. Man har ju inte direkt slitit på den gråa massan under den långa ledigheten, snarare tvärt om. Ledigheten var nödvändig, men frågan är om man utnyttjade den till rätt saker.
Men men, det är ingen ide' att gnälla över det man ändå inte kan göra något åt.

För övrigt så har jag kämpat med en enorm "erge" till cheesecake de senaste dagarna.

















Undrar vad pappa Freud hade sagt om det..