Ny blogg, nya tider!

Min nya kanal för att synas, höras och märkas i de omtalade digitala medierna.


http://mellansnack.blogg.se/

Mycket nöje!

Tack och på återseende

Eftersom den här bloggen handlat om min tid som student på Hyper Islands Business Managementprogram ser jag det nu nödvändigt att lägga ner den då jag tog min examen tillsammans med resten av BM10 onsdagen den 12:e maj.
Däremot kommer jag inte kunna hålla fingrarna borta från bloggandet så jag återkommer när jag kommit igång med en ny.
Med riktning mot framtiden.

Mitt beslut att söka till Hyper Island kan vara det viktigaste beslut jag fattat i vuxen ålder och jag är oändligt tacksam över att få sälla mig till den exklusiva skara som kan titulera sig "Den sista BM-klassen i Karlskrona".
Det har inte alltid varit smooth sailing eller idel framgångar, däremot idel erfarenheter och kunskap.

Så tack mina vänner och kollegor, föreläsare, modulledare och alla andra som sett till att vi tog oss igenom två år på Hyper Island.
Jag är glad att jag träffat er och jag hoppas att ni känner detsamma.

Vi ses!

/Mattias

Tack Hans Alfredsson för denna

Inse ödets övertag - måste man.
Veta att man själv är svag - måste man.
Ändå lita på sitt Jag - måste man.
Vara stridsberedd mot hårda slag - måste man.
Och med sorgens piska ha fördrag - måste man.
Likväl hälsa varje dag,
med glädje - måste man.

Ja, det är samma inlägg som på Ning, men alla mina vänner har inte det.

Ready, FIRE! aim är en metod som många rekommenderar då man söker jobb, livskamrat rätt cockerspaniel eller vilken avocado som gör sig bäst i sommarsallad. Men det passar också ypperligt att tillampa Ready FIRE! aim-metoden då man letar LIA. Det går alltså ut på att skicka så många ansökningar till så många intressanta företag som möjligt i syfte att få en träff på ett av dem. En utomordentligt framgångsrik metod som är beprövad och mer eller mindre garanterar resultat.

Tyvärr använder inte jag mig av denna metod.

Jag ser mig mera som en prickskytt eller "sniper". Jag letar tills jag ser något intressant, sedan känner jag av företagets grundfilosofi för att se om jag kan stå bakom den, sedan forskar jag och sammanställer min research; vilka metoder använder de etc. Efter alla dessa steg avgör jag om det är ett prospect för mig. Då putsar jag kikarsiktet, tar sikte på målet och skjuter.
Till slut träffar jag mitt i prick. Så även denna gång.

Efter en veckas sökande i Stockholm fastnade jag för ett företag som kallas Pocket som arbetar med organistionsutveckling med hjälp av dramatisk framställning. ( www.pocket.nu )Efter en del mailande och samtal över telefon beslöt vi för att träffas för ett möte och en intervju.
Efter en trevlig och rolig intervju som steg upp mot en och en halv timme och avhandlade allt ifrån Hypers historia och pedagogik, gruppdynamiska hjälpmedel, allmän filmhistoria, och stå uppkomik och mycket annat lämnade jag de ganska små lokalerna på Götgatan och pulsade ut i den bruna modden som dolde isen på trottoaren.
Stockholm är halt och jag har mer än en gång varit nära att sätta svanskotan i isen som en ishacka.
Men Stockholm är också en stad av möjligheter för senare samma dag så ringde en av ägarna upp och meddelade att det är väl klart att du ska göra din praktik hos oss.

"Snipermetoden" fungerar också således.

På måndag kör vi igång och jag ser fram emot att visa vad jag kan och att vara en tillgång till en mycket lovande praktikplats!

Det är intressant att läsa om alla bedrifter och jag vill passa på att önska alla stort lycka till.

Cheers!

Kejsarens nya kläder

Psst!
Är det ingen som märker det??
Det är ju uppenbart! Alldeles tydligt!
Inget tvivel om saken! Kristallklart för böveln!

TV gör oss dumma!!

Författaren till detta inlägg tillhör TV-generationen.
Under min uppväxt under det glada 80-talet talades det mycket om videovåld, om hur farligt det var med att använda TV som barnvakt och alla de hemska effekter som detta bar med sig. En förlorad generation. Men ännu så länge har jag inte dödat någon, inte våldtagit någon, inte misshandlat någon, inte börjat med droger, inte fallit offer för alkoholism, inte ens lite..

Jämför 5 myror med Teletubbies.
Problemet är att TV-kanaler idag inte gör program för att berika tittaren utan för att sälja tvättmedel, acnemedel, sköljmedel, antirynkkrämer, mystiska träningsredskap och märkliga ordleksprogram. Allt för ett syfte; att tjäna pengar.

Ordleksprogram är intressant förresten..
"Här har vi ett ord där bokstäverna står ´huller om buller´."
Så läser man: Salmonalle. Hmm...vad kan det vara..?
Eller "microvågsgnu".
Och ändå är det alltid någon som gissar fel.


Säga vad man vill om statlig television och TV-licenser, men de program som gjordes under 80-talet hade i alla fall ett syfte. Påverkan. Inte förströelse och fördummande som det handlar om idag.

Det är mer än man kan säga om dagens fria TV-medier.
Och det som är värst av allt är att vi alla inte säger ifrån utan zappar igenom alla kanaler och sedan väljer det som är bäst av skiten.
Av de 10 kanaler som finns i ett vanligt kabelutbud borde det finnas Något att bli berikad av.

Ullared, Paradise Hotel, Mammas pojkar. Allvarligt talat. Är vi grönsaker? Har vi inga krav alls? Det har ju till och med grönsakerna...

Sluta aldrig lägga av att låta bli - Gör något!

En obekväm sanning

Nej då, du kan tagga ner.

Ty detta inlägg handlar inte om klimatproblemen eller invandrarfrågan.
Inte om arbetslösheten eller skupelfria 40-talister med miljonbonusar.
Inte om det kapitalistiska oket som i stundande jultider ligger över oss som en stor blöt filt eller om missnöjda ungdomars fullständiga oförmåga att organisera sig och rikta sitt missnöje och sin vrede Uppåt, mot makten, istället för mot varandra.
Inte ens om gatuvåldet, plågsamma djurtransporter eller hur vi behandlar våra gamla.
Det finns så många andra bloggar som avhandlar dessa ting och med långt smartare formuleringar och fyndiga poänger än jag någonsin skulle kunna åstadkomma.

Nej, den obekväma sanning som det handlar om låg i att jag på något obegripligt sätt lyckats få med en socka i byxbenet när jag tog på mig mina byxor igår morse.
Hur den hamnat i mitt byxben är fortfarande en gåta även jag har mina aningar. En något större gåta är hur jag lyckades att undgå dess närvaro under hela morgonen.
Man skulle kunna tro att en socka i brallorna skulle kännas en smula obekvämt och att detta borde upptäckas relativt omgående.

Döm om min förvåning..

Denna socka ville dock inte ge sig tillkänna förrän ungefär halvvägs till skolan då den yrkade på min uppmärksamhet genom att börja skava i mitt vänstra knäveck.
Modet var emot mig också. Smala byxor gör att man inte kan leta med handen upp längs byxbenet för att åtgärda problemet. Detta var den enda alternativa vägen att fixa hela saken då jag på intet sätt har någon ambition att knäpp upp och börja treva. Jag misstänker att detta strider mot minst en lag för att inte tala om vanligt folkvett.

Intrigen tätnar..

Jag ska inte förneka att det kändes Lite häftigt när jag på stadens huvudgata på bästa Joey Labero-manér drog sockan ur kläderna och stoppade den i väskan som om inget hade hänt. Till många morgontröttas förvåning.

Detta kanske säger mer om Mig och mitt sätt att hantera kläder snarare än om smala byxor och förrymda sockar men det kanske förgyller någons vardag att slippa tänka på alla allvarliga och pretentiösa saker som vi ständigt tvingas ta ställning till i vårt samhälle.

En förrymd socka - en obekväm sanning

Kollektiv sanning

Jag har kommit fram till att det finns flera typer av sanningar.
Det finns den Ultimata Sanningen som är Evig och som vi alltid har tillgång till. Som en form av sista utväg.
Men det finns också en kollektiv sanning. Detta är en sanning som vi själva skapar och intalar oss är rätt och sant.
Denna typ av sanning är vanlig inom extrema politiska eller religiösa samfund där någon dikterar för andra vad som ska vara den enda rätta vägen till en eventuell förbättring.
Det man däremot ofta missar är att förklara Vem eller Vilka som förbättringen tillfaller och vilket pris det har.
Det är intressant att se hur vi tänkande individer kan göra varandra korkade i grupp.

Min erfarenhet säger dock att om man måste vända och vrida på faktorerna och motivera för sig själv för intala sig att det man gör är Rätt, så är det oftast inte just det. Rätt.
Man kan fila på en pusselbit hur mycket man vill för att få den att passa in på fel ställe men det har ett pris:
Pusslet kommer inte att visa rätt motiv. Handling och konsekvens.

Visst kör vi i diket ibland. Med moralen, etiken, kärleken mot våra medmänniskor och allt det där.
Hoppas bara vi lär oss någon gång.
Mänskligheten är ju trots allt bara ett par hundra tusen år gammal.