Idag är jag lite gnällig.
Jag har fastnat i en existentiell frågeställning.
Det kan bero på att jag lever på ingenting och började mitt sommarvikariat på mitt gamla jobb idag.
Jag tycker inte om mitt gamla jobb men trots det är jag tacksam att jag kan jobba där i sommar.
Vilket på något sätt får mig att må ännu sämre. Jag är tacksam för att få jobba på ett jobb som jag inte gillar.
Det är tufft att vara idealist när man är i händerna på de som sitter på makten - pengarna.
Är pengar lycka? Jag vägrar tro det. Ytterligare ett ideal som jag har. Detta till trots så kan jag inte neka till att jag hade varit lite gladare om jag hade haft några hundra mer på banken så jag slapp äta Eldorado köttbullar.
Mikael Wiehe skrev en gång i en av sina sånger - "Ska jag sälja mig för pengar så ska jag ha vad jag är värd"
Den meningen återkommer i mina tankegångar. Det låter som någon som svikit sina ideal. Eller gör det?
Får inte ordning på det.
Det finns dock fördelar med ett jobba man inte gillar: Jag slipper svälta och jag blir jävligt motiverad att fortsätta i skolan.
Detta är för övrigt sista sommaren jag jobbar har jag bestämt. Jag har inte haft semester på 8 år har jag räknat ut. Har alltid varit behovsanställd och inte haft någon semester eller så har jag studerat och varit tvungen att jobba under sommaren.
Men detta ska bli den sista.
.jpg)
4 kommentarer:
Det här grep mig lite. Lite lagom. Svenskt lagom. Nej, det var nog mer än så. Men visst är det svårt? Så himla och väldigt svårt. Sartre, en existensfilosof sade ett ganska avlägset tag sen, att människan är dömd till den fria viljan. Sånt gör ont att höra när man själv sitter fast i ett snurrande hjul som alla andra tycks bestämma takten på. Lite emr hit, KOM HIT! Jag har har ju stålarna så det är du som ska lyssna. Nickedocka... Tröttsamt. Ledsamt. Och så har vi vad som kallas politik. Existensminimum. Närvaro och frånvaro- och vet du, att om man väljer att inte passa in i systemet så gör man även där ett aktivt val att av andra bli klassad som sjuk. Mentalsjuk- störd.
Låt inte ditt leende sluta le.
Roligt att gripa lite. :)
Ja det är komplicerat. Är vi alla bara personnummer som springer runt i livet på jakt efter något och sedan är det slut? Är vi bara konsumenter? Det är ju kapitalismens mål.
Men le ska jag göra titt som tätt ändå.
så underbart. ;)
With love/
John Who
(även anonym ovanstående, men det tror jag du listat ut)
Jag hade mina aningar.
;)
Skicka en kommentar